fredag 21 mars 2008

27

Heath Ledger, Skådespelare, 1979-2008
Jesse Marunde, tyngdlyftare, 1979-2007
Jeremy Williams, kickboxare, 1979-2007
Travis Claridge, fotbollsspelare (amerikansk) – Atlanta Falcons, 1978-2006
Bryan Ottoson, hårdrocksmusiker – American Head Charge, 1978-2005
Johan Sandström, TV-producent, 1977-2003
Jonathan Brandis, skådespelare – bl.a seaQuest DSV och Alladin, 1976-2003
Keiko, Späckhuggare/Skådespelare – Rädda Willy, 1976-2003
Fadime Sahindal, aktivist - människorätt, 1975-2002
Lasse Lindroth, stå-uppare, 1972-1999
Ulrike Maier, skidåkare - Tyskland, 1967-1994
Kurt Cobain, grungemusiker - Nirvana, 1967-1994
Kristen Pfaff, punkbasist - Hole, 1967-1994
Andrés Escobar, fotbollsspelare - Colombia, 1967-1994
Mia Zapata, punk-sångerska – The Gits, 1965-1993
Pete de Freitas, trummis - Echo & the Bunnymen, 1961-1989
Dennes Dale Boon (D. Boon), musiker - The Reactionaries, 1958-1985
Chris Bell, musiker - Big Star, 1951-1978
Peter Ham, musiker - Badfinger, 1947-1975
Tim Buckley, experimentell musiker, 1947-1975
Dave Alexander, rockmusiker - The Stooges, 1947-1975
Gary Thain, rockbassist - Uriah Heep, 1948-1975
Nick Drake, musiker, 1948-1974
Gram Parsons, country-rockmusiker/låtskrivare, 1946-1973
Ron "Pigpen" McKernan, musiker - Grateful Dead, 1946-1973
Jim Morrison, muskier/låtskrivare - The Doors, 1943-1971
Jimi Hendrix, rockmusiker, 1942-1970
Janis Joplin, rockmusiker, 1943-1970
Alan "Blind Owl" Wilson, bluesmusiker - Canned Heat, 1943-1970
Brian Jones, rockmusiker - The Rolling Stones, 1942-1969
Robert Johnson, bluesmusiker, 1911-1938
Einar Hanson, skådespelare, 1899-1927
Robert Harron, skådespelare, 1893-1920
Manfred Albrecht von Richthofen, Tyskt flygaress - "Röde baronen", 1892-1918
Joseph Carey Merrick, underhållare - ”elefantmannen”, 1862-1890
John Wilkes Booth, mördare – Abraham Lincoln, 1838-1865
Jacob Guntlack, svensk mästertjuv, 1744-1771
Sten Sture d.y, Riksföreståndare – Sverige, 1493 – 1520
Alexander Severus, Kejsare (222-235) – Romerska Imperiet, 208-235
Judas Iskariot, Jesu lärjunge, 6-33ef.K

fredag 7 mars 2008

Studielön!

Här sitter Världens Viktigaste Man vid sitt köksbord igen. Han knappar på sin dator och räknar på sin ekonomi. Han måste ha datorn på köksbordet eftersom han inte har råd att köpa ett riktigt skrivbord.

Miljöpajsarna, förlåt, Miljöparitet, lade ner sin käpphäst ”Medborgarlön” ganska nyligen när de fick kåtslag på tanken att få sitta i en eventuell regering 2010. Var det någon som ens kände till att de faktiskt ville ha det där? Är det någon som en förstår vad det är?
Jag har inte riktigt fattat ännu, men jag sitter och klurar på det men har i alla fall kommit fram till att det borde vara dags för studielön. Det kom jag visserligen fram till för länge sen, men det är liksom i ropet nu när Miljöpartiet försöker bli ”nya” Miljöpartiet.

Studielön i alla fall. Jag tänker mig att man får tillexempel motsvarande minimilön när man studerar på högre utbildning. Ett viktigt element är att framtida akademiker inte gör en ekonomisk förlust genom att välja att studera.
Inte för att det är ”sexigt att betala skatt”, som Mona Sahlin sa en gång i tiden när hon var ung och het (?!?)… Efter skatt skulle det förhoppningsvis peta upp studiestödet några hundralappar. Men skatt innebär att man kan:

  1. Tillgodoräkna sig pension för studietiden
  2. Sjukskriva sig eftersom lönen kan räknas som inkomst
  3. Studiestödet anpassar sig till inflationen

Börjar man plugga så innebär det ett potentiellt inkomstbortfall eftersom man annars skulle jobba med något annat, kanske marginellt sämre betalt. (jämför lärar-/sköterskelöner med löner i exempelvis handeln) De fyra, fem åren som man inte arbetar är ganska många år då man inte tjänar in till pension. Yes, allright, blir man ingenjör så kan man få rätt mycket mer i premiepension så det är försumbart, men de flesta blir inte ingenjörer.
Studiestödet, som det fungerar, har inte höjts i takt med inflationsökningen. De flesta studenter kan se (om de med min nitiska och nördiga noggrannhet, bokfört alla utgifter) att matpriserna ökat ganska många procent, sedan 2007. Om man skulle höja studiestödet till en rimlig nivå med hänsyn till inflation och hyreshöjningar så måste man höja det med nästan 20%, omkring 1700kr.

Det är en jämlikhetsfråga på flera nivåer. Jag kan studera, mycket tack vare att jag har föräldrar som kan sticka åt mig en hundralapp då och då. De flesta ur arbetarklassen har inte den möjligheten. Det skulle inte bli ett lika stort steg att gå från en arbetsinkomst till ett studiebidrag.
Vid pappa-/mammaledighet baseras återigen ersättning på skattad inkomst. Säg att man har sommarjobbat och tjänat bra, cirka 50 000 spänn före skatt. Det ger ungefär 3 800 i månaden efter skatt om man tar ut föräldraledigheten under studieperioden.
Om man måste sjukskriva sig, tillexempel om man måste genomgå en plötslig operation eller blir allvarligt sjuk. Då blir det inte många kronor i månaden. Det värsta som kan hända att man blir sjukskriven under sommaren, då blir det förra årets beskattade inkomst som ligger till grund för ersättningen, då kan man, om man sommarjobbade året innan, få nöja sig med 900 spänn i månaden. Med andra ord, om studenter beskattades så har vi plötsligt tillgång till ett skyddsnät.

Det måste naturligtvis finnas kontrollmekanismer. Det funkar inte om man kan gå och slappa ett par år på högskolan innan man börjar ”det riktiga livet”. Universitetsutbildning måste höjas kvalitetsmässigt och prestationsmässigt. Studier borde motsvara normal arbetstid. Man måste kunna visa att man presterat något och då kan man införa ett liknande system som redan finns i Norge. Om man inte lyckas få lägst godkänt på 85-90% av poängen som man har föresatt sig att ta, då omvandlas 65-75% av det utbetalade studiestödet till ett lån.

Jag talade med en fattigdomsforskare som förklarade varför studenter inte räknas som fattiga. Vi studenter förväntas gå igenom arbetslivet med en genomsnittligt högre lön än om våra kompisar som började på Citymail direkt. Vi är med andra ord bara tillfälligt fattiga. Men inte desto mindre innebär fattigdomen i studielivet att många tvingas ut i arbete för att klara ekonomin. Enligt min erfarenhet så har det gått ut över studierna i slutändan och man klarar inte av att både studierna och arbetet. Klarar man inte studierna, förlorar man studiestödet och man får stora svårigheter att komma tillbaka.

Jag är tvungen att hitta mig ett jobb nu, efter alla trygga år i föräldrahemmet har verkligheten vid köksbordet i den lilla lägenheten kommit ikapp. Det hade varit skönt att kunna koncentrera mig på att plugga och slippa ångest över att jag inte kommer att kunna betala hyran i maj. Men det är väl rätt uppenbart att de som styr inte är intresserade av arbetarklassungar i deras domäner.

tisdag 4 mars 2008

Jag älskar Försäkringskassan!

När tiderna är hårda, då vet man att det ändå alltid finns någon där för dig. De bryr sig, de vill hjälpa! De tar ställning för de svaga och de ser till att vi fattiga stackare inte behöver lida mera! De är försäkringskassan!

Ja, försäkringskassan är en fantastisk institution! Tänk att varje gång man ringer eller försöker prata med dem, så får man prata med en ny person! Tänk att så många människor bryr sig och lyssnar och till och med ställer sig i kö!
Och servicen skall vi bara inte tala om! De tar sig verkligen tid att förstå och sätta sig in i situationen. Det är alltid lika trevligt att förklara samma sak, om och om igen, så att man verkligen får tala ut.

Bäst av allt, de tar sig verkligen tid att kolla upp sina klienter! Det är verkligen höjden av shyssthet! Tänk att de verkligen vänder och vrider på varje liten möjlig sten innan de slänger fram slantarna på bordet till de tacksamma klienternas lyckliga suckanden. De kan till och med ta sig tid att kolla upp småsaker som, vad som skrivs på bloggar till exempel. Visst är de shyssta som verkligen vill veta vad man innerst inne känner!

Världens Viktigaste Man och andra sidan. Han är lite knepig, han önskar att han blev rik snart så han kunde vara öppen med sitt fundamentala hat mot Förnedningskassan!

lördag 1 mars 2008

Världens Viktigaste Man tar sitt ansvar!

Världens Viktigaste Man älskar ju demokratin. Han är så förtjust i att rösta så han tar varje chans han får, kommunalval, landstingsval, riksdagsval, eu-val, ja hade han haft rösträtt i kyrkovalet så hade han fan röstat där med. Men nu har han tagit det största och mest folkliga ansvaret av de alla, han har röstat i melodifestivalen, TVÅ GÅNGER!

Världens Viktigaste Man söp med några polare, det skall erkännas. Med tanke på att domslutet i melodifestivalen föll få enbart två timmar sedan kan ni föreställa er Världens Viktigaste Mans sinnesstadium just nu. Han bestämde sig för att rösta på Calaisa. Ärligt talat, de var den enda som en normal, sunt tänkande människa kunde rösta på. I tillägg är de faktiskt bra på riktigt. Så Världens Viktigaste Man kände att han gav något tillbaka till samhället.

Jag har fått en särskild request om att betygsätta "Fagges" prestationer ikväll. Fagge är en legend i mina kretsar. Jag tror att cirka 50% av mina läsare vet vem Fagge är. I alla fall, Fagge har varit lite däven, lite anonym ikväll. Men det förklaras med att han har spenderat kvällen med att sms:a med en viss skön donna som bor i Masthugget. Mer säger vi inte här på Världens Viktigaste Man för vi vill skydda våra källor.

Nåväl, Världen Viktigaste Man är nöjd med att antalet stavfel är begränsade i det här helt meninglösa inlägget som ändå kommer att läsas av 14 personer. Om ni, kära läsare har läst så här långt, så kan ni ta del av en liten utlyst tävling här på bloggen:

Frågan lyder: Fanns det möjlighet att ta "timeout" i fotbollsvm -94?

Priset är ett begagnat avgösrör till en Datsun, levererat komplett med en rulle silvertejp för montering.

Ha det gött alla loosers, nu skall vi tydligen till stan och göra den osäker, iförda kläder inhandlade på Dressman på rea, känns lite medelsvensson men visst!

Skilj staten från näringslivet!

Jag trodde att Sverige skiljde sig från alla religiösa inrättningar när vi bad kyrkan att gå. Men det var kanske för att staten hade en ny älskare, nyliberalismen…

Vad jag verkligen inte kan förstå är varför staten och näringslivet skall göra samma saker. Vi har en stat med samhällsfunktioner för att göra vissa saker som vi tyckte var viktiga, då, någon gång för 60-70 år sen. Staten skall se till att alla invånarna i landet har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter (om man gör en liberal-tolkning).

Men nu har en ny älskare krupit ner under täcket. Kanske är staten och nyliberalismen fortfarande nykära. Så staten ger nyliberalismen små presenter som skolor, sjukhus och naturligtvis, Vin&Sprit.

Varför kan vi inte längre skilja på staten och näringslivets roller? Jag går hos en privat sjukgymnast och tills nyligen hos en privat tandläkare. Alla mina tre syskon gick/går på privata gymnasieskolor. Jag går till en privatläkare för mitt knä. Allt beror helt enkelt på att det inte är någon större skillnad och det finns inga offentliga alternativ.

Vad är målet? Att näringslivet skall ta över all offentlig verksamhet, utom typ brandkår och polis. Eller skall de fortsätta att existera sida vid sida, likt ett gemensamt familjeföretag?

Det behöver inte vara sämre för att det är offentligt ägt. Man kan ha alla de nya, bra grejerna som har kommit genom att det offentliga har privatiserat. Allt det där bra, som tillexempel bättre samarbeten mellan olika organisationer. Eller mer personalinflytande som i personalkooperativet (som tog över folktandvården i min gamla kommun), fast utan reklam för tandkräm och mediciner på storbildskärm i väntrummet.
Det är riktigt bra att man har kunnat specialinrikta vissa utbildningar och datorisera på ett helt annat sätt än tidigare. Det är bra att man kan minska ner klasserna och grunda mindre skolor. Men det hade vi kunnat göra om vi hade haft driftiga politiker som haft en vilja att göra något annat av staten än en menlös toffelhjälteälskare till näringslivet.

Näringslivet har väl andra saker att syssla med än att agera samhällsfunktionär. Deras uppgift är att tjäna pengar. Men det finns någon slags, nästan religiös föreställning om företagsamhet som livsstil. Ungefär som en grej man kan göra ett par år av sitt liv, precis som att resa eller gå på folkhögskola. Men småföretagsamhet är en lögn! Det är en idé som är påhittad för att få utschasade (lite Göteborgsdialekt där) arbetslösa och medelklassungar att fasas in i en föreställning om näringslivet som statsbärande funktion.

Det kan kännas politiskt inkorrekt, till och med gammeldags, men jag vill lansera ett nytt slagord: Skilj staten från näringslivet!