Varför är folk så rädda i Sverige?

”Öhh… Ja alltså jag vet inte… Men jag tror det kan vara bra…”
”Öhh… Nä, jag vill inte lägga mig i… Jag har ju inte med det att göra…”
Varför är folk så jävla rädda i Sverige? Folk verkar vara rädda för att säga ett enda skit som bryter mot konventionerna? Folk är ta mig fan rädda för att säga att de röstar! Har jag missat något? Är det här fascistdiktatur jag lever i? Riskerar folk att bli skjutna i huvudet för att man säger ett knyst om vad man tycker? För att man säger ifrån?

Jag tycker det är märkligt att 1000 personer utan att tveka går förbi en person som ligger på marken. Men att stanna upp och hjälpa, det är så skrämmande att folk faktiskt skyndar sig lite extra och inte låtsas se. Jag tycker det är märkligt att tio personer kan stå i en bankomatkö och se på när fem småkillar trakasserar en gammal tant med rullator. Att säga ifrån är mer skrämmande än att förlora sin plats i kön. Att säga ifrån när någon på jobbet sprider unken rasism omkring sig är mer skrämmande än vad som kan bli resultatet.

Jag fattar inte varför folk är så rädda! Vi lever i ett land och en tid där människor har åsiktsregistrerat för att de vågar säga ifrån, tvångsintagits för sin sexualitet och trakasserats för sin hudfärg. Vi lever i en tid där du registreras och bötfälls av företag för att du inte köpt din skiva för 179 kr utan laddat ner den gratis istället. Vi lever i en tid där du snart inte har några fler rättigheter än att välja vem du ska låta ta dina sista slantar, ICA Maxi eller Kronofogden.

Men du din jävel vågar inte säga ett skit. Du står där och låter allt omkring dig falla samman men du har åtminstone gått igenom livet utan att göra någon upprörd. Du har minsann skött ditt lilla liv, du har betalat dina räkningar. Du är på jobbet i tid varje dag. Om du får ett råd så följer du det. Du är din egen lyckas smed. Det är alla människor i Sverige och du är lycklig och trygg för det finns någon där som tar hand om dig. Någon som ser till att du kan köpa DVD-filmer, och en ny soffa och kanske tre veckors semester i Thailand. För gud förbjude att du skulle åka till ett land där man inte kan träffa andra svenskar. Det skulle ju vara helt galet!

Du din fåne som inte ens vågar ta ställing för något annat än den gyllene medelvägen. Du som inte ens vågar läsa en dagstidning för at du eventuellt skulle råka få information om något annat än Daniel Westlings njurar eller det senaste offentliga lustmordet och den groteska härlighet vi kollektiv grottar ner oss i när vi får höra om en Caroline Stenwall här och en flygplanskatastrof där. Nej… Sitt du där och läs Sportbladet och förfasa dig över Zlatans osvenska uttalanden. Det räcker för dig din sate. Men kom för fan inte och be mig om någonting sen när du satt den där skiten i halsen. För vi får fan inget annat än vad vi förtjänar!

Jag hatar dig! Vad är du så jävla rädd för?