Världens Viktigaste Man sitter hemma i köket, inbyltad i diverse varma kläder, drickandes kaffe och drömmandes om huvudvärkstabletter. Han är förkyld.

Det gick upp för mig att jag inte har varit förkyld på flera år. Men det kan ha att göra med att jag tenderar att spendera de värsta vinterveckorna i Kenya. Vilket har varit bra. Där har jag visserligen dragit på mig magsjuka av olika slag vilket vid ett tillfälle var ganska nära att göra slut på Världens Viktigaste Man.

Nu följer hemmagjorda dekokter av vitlök och olika former av tea. Jag drömde om Jeltsin i natt så jag kan ha haft feber. Vi får väl se om han vaknar till liv igen om börjar med direkt humanitärt bistånd i Afrika.

Det snör!

… och jag tror att jag vill bli kompis med Tommy Körberg…

Vilka dog 1994?

När jag inte har något bättre för mig så brukar jag tänka på döden. Inte på ett sådär ”tänk vad jobbigt det med döden”-vis. Snarare att allt faktiskt handlar om döden, i alla fall i frågesporter och då är ju döden ganska rolig.

Vilka dog 1994? Det var ganska länge sen så man blandar rätt lätt ihop det och tänker att Ted Gärdestad, som dog för ganska länge sen, kan ha dött 1994. Det gjorde han inte, han dog 1997.
Men däremot så dog både Richard Nixon och Kim Il Sung 1994. Beppe Wolgers dog i augusti 1986, Lee Falk dog 1999 precis som Julius Nyerere och Björn Afzelius.

Kurt Cobain tog en kula för pannan 1994, Harry Brandelius stämplade in samma år. Man skulle kunna tro att Yitzak Rabin mördades 1994, men det var faktiskt 1995, det kommer jag ihåg. Man skulle också kunna tro att Fellini och Zappa dog 1994, men det var, otippat nog, 1993.

1992 var inget stort år, vad dödsfall anbelangar i alla fall. Den mest kända var kanske Gunnar Sträng som dog i mars det året. Internationellt kan väl nämnas Willy Brandt och Pierre ”Peyo” Culliford, skaparen av smurfarna.

Två andra kända profiler som dog 1994 var John Candy och Charles Bukowski som dog med några dagars mellanrum. En svensk profil var circuskungen, François Bronett. Den svenska nazirörelsens chefsideolog Per Engdahl gjorde sin sista hitlerhälsningar 1994. Den colombiska backen Andres Escobar, mördades efter att han gjort självmål i fotbolls-VM 1994.

Ja, det var många som dog 1994. Jag hade faktiskt en moster som dog 1994, men hon finns inte med på Wikipedia.

The Final Countdown

Jag försöker att inte vara för personlig på den här bloggen. Jag tror väl att läsarna av bloggen är rimligt ointresserade av mitt privatliv. Men idag är en riktigt spännande dag. Jag sitter hemma på min kammare med magont. Min blivande sambo står i skrivandets stund utanför svenska ambassaden i Nairobi.

Hon skall gå på en intervju där som skall avgöra om hon har en legitim anledning att flytta till Sverige. Vi har jobbat med det här ganska länge nu och det har varit en lång process med id-kort, pass och mutor till höger och vänster. Vi träffades i slutet av april 2006, i augusti bestämde vi att hon skulle flytta hit på ett eller annat sätt. I december 2007 kunde vi äntligen lämna in ansökan om uppehållstillstånd för anknytning till Sverige.

Nu måste hon genomgå en intervju på ambassaden som förhoppningsvis skall bevisa utom allt tvivel att det här är på allvar. Så nu är det spännande, jag har ingen aning om vad de kommer fråga men jag hoppas verkligen att de är snälla mot henne.
Om sex eller åtta veckor lär jag få göra samma sak, fast i på migrationsverket i Sverige. Sen lär det väl ta dem lite ytterligare tid att fatta beslutet. Sen är det förhoppningsvis färdigt och jag blir tvungen att ringa ner till bostadsbolaget och be dem lägga till ett namn på vårt brevinkast.

Världens Viktigaste Man tittar på porr

Världens Viktigaste Man sitter och sappar medan det är reklam mitt i MASH. Så hamnar han mitt i en bögporrulle!

Det trodde han först i alla fall. Det var bara reprisen av Agenda från i söndags och Adaktusson var mitt uppe i en myspysintervju med Carl Bildt. Calle svarar med nåt knorrande läte och Lasse slickar sig om läpparna. När jag kallar det bögporrfilm så menar jag att Adaktusson ställer mesfrågor som bara syftar till att smeka Carl Bildts ego.

Calle tycker om piskan föresten. Det har jag förstått. Han vill ju bara krypa för EU, göra dem till lags som en liten personlig slav. Han älskar att få styras av någon annan, det är då han får upp den. Han dras till dem med makt, man kan ju tro att han har pyttesmå granater under skjortan när han pratar om NATO, så styva är hans nipplar.

Nä, det här var ett orättvist angrepp. Bögporrfilmer är så mycket ärligare och mengingsfullare än Agenda. Adaktussons ”samhällsprogram” är mer som en bögporrfilm där alla sexscener klippts bort. Och betydligt mindre uttömmande. Så jag sappar vidare och kollar på Kick-boxningen på TV4-sport, de kramas så kärleksfullt där.

Världens Viktigaste Man blir en superbloggare

Vad är en superbloggare frågar du? Det vet inte Världens Viktigaste Man heller, men han antar att det är bloggare med superkrafter, vilket naturligtvis är något som kännetecknar Världens Viktigaste Man.

Världens Viktigaste Man har alltså skaffat sig superkrafter. Vilka det är håller han gärna hemligt eftersom han måste ha dem för att försvara sig mot imperialisterna som vill ta över makten när Världens Viktigaste Man har blivit envåldshärskare över någon lämplig plats.
Men källor nära honom kan avslöja att en av Världens Viktigaste Mans många superkrafter är ett väl utvecklat storhetsvansinne.

Törst 1976

Jag städade min lägenhet och lyssnade på Ulf Lundell, en av de tidigare skivorna, Törst (1976). Jag går fram och tillbaka med dammsugaren. Torkar damm från hyllorna och slänger skräp.

En liten flicka står i kö för att bli visiterad av en soldat. Soldaterna står beredda med gevären, riktade mot fienderna, de är rädda för att något av barnen skall ha en bomb i väskan. Flickan är på väg till skolan.
På vägen hem tappar soldaterna besinningen och skjuter en salva över huvudet på barnen. De är vana vid det här laget, de bor i Palestina.

I Afghanistan vaknar en pojke på ett armésjukhus. Han har inga ben längre. Det kom soldater till hans land. Men inte för att ta bort minorna som ligger kvar från förra kriget. Pojken undrar om det inte hade varit bättre om han dött den där dagen.

En kvinna föder ett barn som överlever i nästan en minut. Barnets armar och ben är missformade och det döda lilla flickebarnet saknar ögon. Det är ett arv från ett krig som slutade för över 30 år sen. Men det är alla gifterna som fortfarande rinner i vattnet och ligger i jorden. 30 år senare dödar deras vapen fortfarande barnen.

Jag lyssnar på Ulf Lundell och ler lite när han tar ifrån tårna i en kärlekssång, ”USA”: ”USA, du tog den jag älskade och jag varnar dig!”, jag funderar på CIA har hört det här ännu, jag undrar om Ulf Lundell är terrormisstänkt ännu.

Världens Viktigaste Man romantiserar

Det är Alla Hjärtans Dag idag. Min bättre hälft, eller vad man skall kalla det, befinner sig lite för långt bort för att den här dagen skall göra någon skillnad.
Jag tror egentligen inte på den här dagen. Man kan väl göra nåt vettigt med sin partner utan att alla skall göra det på samma dag. Men hon tror på det. Så jag måste hitta på något att säga i alla fall. Jag står och stryker mina skjortor.

Jag skall inte använda ordet romantik, det är lite för sentimentalt för att passa in på min image. Fast och andra sidan är det ett ganska bra ord, vi behöver mer romantik i det här landet. Det låter lite kristdemokratiskt och gammalmodigt men då säger jag; titta var jag väste upp!
Jag växte upp under 90 talet ute på vischan och gick i en skola som i princip var som att gå in i 50 talet. Där fick jag lära mig att man inte slår tjejer, man skall vara en gentleman och respektera dem. Det var då, då sånt var självklarheter.

Jag tycker det är lite konstigt att andra i min generation inte tänker så. Brats på kokaintrippar verkar tycka att det är världens vanligaste grej att gruppvåldta en tjej uppe i etagevåningen. Då kommer jag ihåg, att just det ja, jag växte upp i en riktigt bonnig arbetarklassmiljö där man inte skall tro att man är nåt.

Jag har en polare som är nästan överdrivet romantisk, vi växte för övrigt upp tillsammans. Men hans romantiska äventyr har på senare tid reducerats till sms-flörtar. Röda rosor är gammalmodigt, dansbanorna har monterats ner för att ge plats åt affärer, kärleksbrev slutade man skriva i femman och det är ingen idé att springa i buskarna längre för då får man bara klamydia. Vår generations stora flörtapparat är mobiltelefonen. Jag menar, ett sms med Comviq/Tele2 kostar faktiskt 69 öre.
Grejen med en mobiltelefon är att man kan skriva vad man egentligen känner och skicka iväg det, utan att faktiskt säga det. Ett sms kan egentligen vara mycket ärligare än att säga saker öga mot öga. I alla fall i början av en romans.

Min polare, han som smsflörtade, han flörtar vidare på sin mobil. Och plötsligt är vi på samma nivå. Min tjej är inte här och vi har bara telefonen. Och alla hjärtans dag bli som vilken annan dag där min bättre hälft sitter vid en dålig telefonförbindelse 800 mil bort. Så jag stryker mina skjortor och tänker på bättre tider.

Ett korrekt faktum

Jag skall bli politiskt korrekt, det är liksom mode just nu. Vad menar Världens Viktigaste Man med det? Skall han bli feminist och miljökämpe?
”Nej ta mig tusan, gud förbjude! Jag skall bli nyliberal!”

Jag har läst i en förnämlig tidning att det är orättvist med jämlikhet, tänk alla de som anstränger sig mer än alla andra. Och så får de inte vara bättre än alla andra, fy tusan. Jag önskar att alla de där grabbarna som sitter där borta på skandia blev lämnade i fred, de anstränger sig faktiskt och är lite för mer än oss andra. PK!

Jag tror på det där med prestationer, den som gör mer förtjänar mer. Det är därför vi skall ha betyg. Och bättre upp! Vi ger lärarna prestationslöner! För varje MVG de slänger ut till de kraxande kråkungarna uti bänkarna får de pluspoäng! Dem kan de antingen byta in mot ICA-poäng eller använda för att dra av på skatten! Fantastiskt PK!

Jag hoppas Axfood köper Vin och Sprit! Då kan vi slå klackarna i taket och tacka vår lyckliga stjärna. Då kan vi köpa en pava rödvin till våra varmkorvar och tacka för oss! Vi behöver inte känna ånger, det kan vi anställa någon som gör, kalla det hushållsnära tjänst och dra av på skatten. Föresten har vi sålt vårt kollektiva samvete till lägstbjudande. PK!

Om nyliberalismen inte faller dig i smaken. Om valfrihet får vika sig för trycket och straffen inte fungerar. Om marknaden inte har räddat dig ännu. Då har jag medicinen. Jag och alla kloka människor som sitter i regering och på universitet. När nyliberalismen inte fungerar så betyder det bara en sak, du har inte försökt tillräckligt, mer! Mer! Mer! PK! PK! PK!

Om dödsannonser och historien

Jag sitter och läser dödsannonserna och dricker frukostkaffet. Jag läser alltid dödsannonserna. Det kan verka lite märkligt, det är inte så att jag förväntar mig hitta någon jag känner. Även om det har hänt. Det handlar mer om en fascination för gamla människor och deras historia.

Världens äldsta, nu levande människa, föddes 1893. Tänk att det fortfarande finns människor som levde på 1800 talet. Jag såg på TV om en kvinna som blev 114 år och två veckor. Hon var dog i somras. Hennes föräldrar var slavar på amerikanska bommullsplantager.
Min gammelmormor, Ellen, blev 98 år gammal, hon dog 1996. Jag har fan känt någon som levde på 1800 talet, även om hon var så liten att hon inte kunde komma ihåg det.
Det är framför allt känslan av att vart och ett av alla dessa liv har innehållit så mycket historia. Som min gammelmormor, hon var medelålders när andra världskriget bröt ut. Hon var redan pensionär när de köpte sin första TV-apparat. Hon var född i en torparstuga med endast en klok gumma som hjälp. Hon är ett stycke svensk historia hela hon!
Och så är det med alla dessa gamla människor i dödsannonserna. Och dödsannonserna kopplar liksom ihop historien med nutiden. De människorna som levde då, dog nu!

Så har vi alla dessa unga människor. Varje dag kan man läsa om folk som dött som är ungefär lika gamla som mina föräldrar. De har visserligen mycket historia, precis som de gamla, men då är det en annan sorts känsla som infaller, en liten gnagande rädsla. Kan de här människorna dö, så kan väl mina föräldrar.
Ja, nu verkar det som, rent statistiskt utifrån dödsannonserna, att de flesta människor blir gamla, så det finns väl inte så mycket att oroa sig för.
Sen har vi kategorin jämnåriga. Folk i min ålder eller till och med yngre. Då känner jag bara hur trist det är. Det borde inte få hända helt enkelt. Men det gör det.

Och när jag läst dödsannonserna så går jag vidare till utrikessidorna. Där kan jag läsa hur många tusentals som dödats i Darfur. Tänk om man skulle ha en dödsannons för varje person som dödats i Darfur. Eller i Irak. Eller i Afghanistan. Eller i Palestina. Eller i…

Ett bra förslag blev rasistiskt skitsnack

De borgerliga vill införa en Imamutbildning i Sverige. Det är ju fantastiskt bra och hade varit det yttersta beviset på att Sverige egentligen är ett öppet och tolerant samhälle. Om det inte hade varit för en bittra eftersmaken av Lars Leijonborgs utspel.

Att Sverigedemokraterna inte kommer att bli Sveriges första rasistiska parti i Riksdagen 2010 har stått klart sedan länge. Att Folkpartiet sedan många år tillbaka fyllt deras funktion borde vara uppenbart för alla. Leijonborgs motiv till att införa Imamutbildningen är att motverka Islamistisk extremism och ge framtida svenska imamer svenska värderingar. Varför inte ge dem lite kristna värderingar när vi ändå är igång?

Leijonborg oroar sig för att Saudiska fundamentalister skall komma till Sverige och utbilda imamer i extremistisk islam. Vad Leijonborg uppenbarligen inte förstått att det är politiker som han själv som lägger grunden till att någon söker sig till fundamentalism. Tror Leijonborg verkligen att unga muslimska killar i Sverige står med mössan i hand och tackar hjärtligast för att han kommer och skyddar dem från extremistiska åsikter? Betyder Leijonborgs utspel att de svenska imamerna som redan bor och verkar här i Sverige, sprider extremism och fundamentalism?

Det blodiga offret

Egyptiska landslaget offrade en hel ko för att få tur mot Angola. Ericsson offrar 4000 anställda för att pressa upp vinsterna lite ytterligare. Är det någon skillnad? Vad är ett offer?

Man offrar något för att man tror att det hjälper. Ju högre offer, ju mer hoppas man att det hjälper. Egyptierna vill verkligen vinna mot Angola i Afrikanska mästerskapen. Därför offrar de en ko. Egentligen inte så ovanligt i en övervägande del av afrikanska kulturer. Det är inte sällan till synes irrationella offer, som att en bonde offrar en get för att få fler getter men det är en kulturell övertygelse att det hjälper. Men de äter trots allt upp den döda geten efteråt. Men en ko är ett stort offer, de vill verkligen, verkligen vinna.

Ericsson vill verkligen tjäna mer pengar. Även om de gjorde en ganska bra vinst så vill de tjäna ännu mer. Ericsson måste de offra något stort och viktigt. Därför offrar de 23% av personalen. Ett minst sagt irrationellt offer. Ericsson vill tävla med andra mobiltillverkare i kapacitet. Därför skär man ner på den. Men det handlar om en kulturell övertygelse där man tror att ett stort offer hjälper mot en krissituation. Synd att de inte ens kan äta upp personalen efteråt.

En av de vanligaste propagandagrejerna man sa om Vikingarna på 900 talet var att vi höll på med människooffer. Blodiga offer, i form av höns, grisar och till och med kor var inte ovanligt i Europa vid den här tiden. Men människooffer var redan då det värsta man kunde tänka sig.