måndag 7 juli 2008

Working class hero is something to be

Ett mjukt sommarregn faller när vi kommer ut ur trapphuset, jag och tjejen. Jag drar ner kepsen i pannan för att slippa få det i ansiktet. Det är kallt och tråkigt. Vi är på väg till affären för att köpa en liter mjölk, en avokado och kex. Jag har precis kommit hem från arbetet.

Jag slås av tanken att det var så här det var tänkt. Då, för länge sen när de byggde miljonprogrammen. 60 talet skulle liksom frysas in. Mannen kommer sent från verkstaden eller fabriken, hem till kvinnan som slutat sitt arbete på dagiset eller äldreboendet. Då skulle de kanske gå ner till centrum, som ligger två minuters promenad bort för att köpa lite mjölk och kanske några grönsaker. Sen skulle de gå hem och äta middag. Kanske rester från lasagnen som de hade i söndags. Efter det så tittar de lite på TV, sen går de och lägger sig. Nästa dag går han upp tidigt för att ta spårvagnen till jobbet. Men kvinnan kan ligga och dra sig för hon har bara fem minuter till jobbet med cykel. De nöjer sig med sitt för de har vad de behöver, precis som alla andra människor. Sen skall de skaffa barn och flytta till en större lägenhet i samma område. Ungarna som leker på gården passar varandra när föräldrarna är på arbete och de vet vad som väntar dem. Trygghet.

”Jaså…” säger jag på eftermiddagsrasten. ”Du är inte med i facket…” Tjejen rodnar och flinar.

”Nej, jag inte så insatt…” Jag och den andra tjejen börjar prata oss varma för facket och vad de betyder för landet, för oss arbetare.

”Fattar du inte att det är tack vare dem som du har semester, den lönen du har och 40 timmars arbetsvecka?” Jaja, det är nog allt fint men jag tror knappt de slita gamla fraserna själv. Det låter väldigt romantiskt och viktigt när jag yttrar dem. Men i verkligheten tänker jag på hur lokala förhandlare lägger sig flata för arbetsgivaren och hur avtalsförhandlingar och strejker är rena skämten nu för tiden.

Av 60- talet kvarstår endast några betonghus och en falnande dröm om en frigjord arbetare. Regnet avtar när vi kommer ut från den lilla butiken mitt på torget. På kakorna står det någon slags utländska men mjölken är för ovanlighetens skull helt färsk.

Inga kommentarer: