Studielön!

Här sitter Världens Viktigaste Man vid sitt köksbord igen. Han knappar på sin dator och räknar på sin ekonomi. Han måste ha datorn på köksbordet eftersom han inte har råd att köpa ett riktigt skrivbord.

Miljöpajsarna, förlåt, Miljöparitet, lade ner sin käpphäst ”Medborgarlön” ganska nyligen när de fick kåtslag på tanken att få sitta i en eventuell regering 2010. Var det någon som ens kände till att de faktiskt ville ha det där? Är det någon som en förstår vad det är?
Jag har inte riktigt fattat ännu, men jag sitter och klurar på det men har i alla fall kommit fram till att det borde vara dags för studielön. Det kom jag visserligen fram till för länge sen, men det är liksom i ropet nu när Miljöpartiet försöker bli ”nya” Miljöpartiet.

Studielön i alla fall. Jag tänker mig att man får tillexempel motsvarande minimilön när man studerar på högre utbildning. Ett viktigt element är att framtida akademiker inte gör en ekonomisk förlust genom att välja att studera.
Inte för att det är ”sexigt att betala skatt”, som Mona Sahlin sa en gång i tiden när hon var ung och het (?!?)… Efter skatt skulle det förhoppningsvis peta upp studiestödet några hundralappar. Men skatt innebär att man kan:

1. Tillgodoräkna sig pension för studietiden
2. Sjukskriva sig eftersom lönen kan räknas som inkomst
3. Studiestödet anpassar sig till inflationen

Börjar man plugga så innebär det ett potentiellt inkomstbortfall eftersom man annars skulle jobba med något annat, kanske marginellt sämre betalt. (jämför lärar-/sköterskelöner med löner i exempelvis handeln) De fyra, fem åren som man inte arbetar är ganska många år då man inte tjänar in till pension. Yes, allright, blir man ingenjör så kan man få rätt mycket mer i premiepension så det är försumbart, men de flesta blir inte ingenjörer.
Studiestödet, som det fungerar, har inte höjts i takt med inflationsökningen. De flesta studenter kan se (om de med min nitiska och nördiga noggrannhet, bokfört alla utgifter) att matpriserna ökat ganska många procent, sedan 2007. Om man skulle höja studiestödet till en rimlig nivå med hänsyn till inflation och hyreshöjningar så måste man höja det med nästan 20%, omkring 1700kr.

Det är en jämlikhetsfråga på flera nivåer. Jag kan studera, mycket tack vare att jag har föräldrar som kan sticka åt mig en hundralapp då och då. De flesta ur arbetarklassen har inte den möjligheten. Det skulle inte bli ett lika stort steg att gå från en arbetsinkomst till ett studiebidrag.
Vid pappa-/mammaledighet baseras återigen ersättning på skattad inkomst. Säg att man har sommarjobbat och tjänat bra, cirka 50 000 spänn före skatt. Det ger ungefär 3 800 i månaden efter skatt om man tar ut föräldraledigheten under studieperioden.
Om man måste sjukskriva sig, tillexempel om man måste genomgå en plötslig operation eller blir allvarligt sjuk. Då blir det inte många kronor i månaden. Det värsta som kan hända att man blir sjukskriven under sommaren, då blir det förra årets beskattade inkomst som ligger till grund för ersättningen, då kan man, om man sommarjobbade året innan, få nöja sig med 900 spänn i månaden. Med andra ord, om studenter beskattades så har vi plötsligt tillgång till ett skyddsnät.

Det måste naturligtvis finnas kontrollmekanismer. Det funkar inte om man kan gå och slappa ett par år på högskolan innan man börjar ”det riktiga livet”. Universitetsutbildning måste höjas kvalitetsmässigt och prestationsmässigt. Studier borde motsvara normal arbetstid. Man måste kunna visa att man presterat något och då kan man införa ett liknande system som redan finns i Norge. Om man inte lyckas få lägst godkänt på 85-90% av poängen som man har föresatt sig att ta, då omvandlas 65-75% av det utbetalade studiestödet till ett lån.

Jag talade med en fattigdomsforskare som förklarade varför studenter inte räknas som fattiga. Vi studenter förväntas gå igenom arbetslivet med en genomsnittligt högre lön än om våra kompisar som började på Citymail direkt. Vi är med andra ord bara tillfälligt fattiga. Men inte desto mindre innebär fattigdomen i studielivet att många tvingas ut i arbete för att klara ekonomin. Enligt min erfarenhet så har det gått ut över studierna i slutändan och man klarar inte av att både studierna och arbetet. Klarar man inte studierna, förlorar man studiestödet och man får stora svårigheter att komma tillbaka.

Jag är tvungen att hitta mig ett jobb nu, efter alla trygga år i föräldrahemmet har verkligheten vid köksbordet i den lilla lägenheten kommit ikapp. Det hade varit skönt att kunna koncentrera mig på att plugga och slippa ångest över att jag inte kommer att kunna betala hyran i maj. Men det är väl rätt uppenbart att de som styr inte är intresserade av arbetarklassungar i deras domäner.