Nu skall man skaffa fram ett nytt Saltsjöbadsavtal. Det är arbetsmarknadens parter som tar initiativet som svar på politikernas kladdiga fingrar i arbetsmarknadens syltburk. Anledningen som lyfts fram är förvirringen som rått på arbetsmarknaden mer eller mindre sedan 70 talet.
Vad var Saltsjöbadsavtalet? Tja, de som bara läst skolhistoria lär väl inte veta det eftersom det nästan inte står någonting om arbetarrörelsen i våra ”opolitiska” skolböcker. Avtalet innehöll spelreglerna på arbetsmarknaden. Bland annat förbjöd det strejkbrytare och privata arbetsförmedlingar (det som idag kallas bemanningsföretag). Det var grunden till ”svenska modellen”, en modell som byggde på att konflikter och avtal som rörde arbetsmarknaden också avgjordes av dess parter utan inblandning av politiska beslut. Avtalet genomlevde en lång period av socialdemokratiskt styre i Sverige, fram till 60- 70 talen då allt mer av avtalet urholkades genom den socialdemokratiska lagstiftningspolitiken.
Vid den här perioden hade Socialdemokraterna kommit fram till slutsatsen att de var mer eller mindre oövervinnerliga. De hade kapitalet på knä. Saltsjöbadsavtalet sades upp. Men efter en rad impopulära lagförslag vaknade Tage Elander och Olof Palme upp en oktobermorgon och upptäckte att de inte längre satt vid makten.
De centrala punkter som slogs fast i Saltsjöbadsavtalet 1938 försvann en efter en till nästan bara strejkrätten och principen av återhållsamhet i användning av strejkvapnet fanns kvar.
Nu skall ett nytt avtal tas fram. Vad det kommer att innehålla är svårt att sia om. Men några aktuella arbetsmarknadsfrågor kan man kanske förvänta sig. Bland annat ytterligare återhållsamhet i användningen av strejkvapnet. Men också stopp mot vissa former av blockader. Till exempel den omtalade salladsbaren med ägaren som trodde att kollektivavtal var valfritt. Dessutom vill näringslivet att lagen om anställningsskydd skall luckras upp.
Facket lär trycka på att kollektivavtalen skall gälla alla som arbetar i Sverige, oavsett hemland. De lär också fortsatt trycka på att kollektivavtal faktiskt inte är valfritt.
Men situationen är en helt annat idag än för 70 år sedan. Saltsjöbadsavtalet var ett resultat av en lång period av hårda och vilda strejker. Facket vann hela arbetarrörelsen genom att gå med på att fördöma alla vilda strejker och samlade då arbetarna i sin fålla. Idag har facket en låg aktivitetsgrad och förlorar allt fler medlemmar. De ekonomipolitiska frågorna är inte på tapeten idag. Bonusar till chefer och aktieägare och varsel till anställda är något helt naturligt och sånt som möts med en axelryckning.
Näringslivet är de som har allt att vinna på ett nytt avtal. Det är dem som är starkast just nu och kan diktera villkoren. Vi kan nog inte räkna med att de problem som vi är timanställda, vikarier, projektanställda, svartjobbare, deltidsanställda, sjukskrivna eller arbetslösa blir visade någon hänsyn. Avtalet är till för de fast anställda.
Men ett nytt avtal av den här magnituden är något historiskt. Vi kommer faktiskt kunna tala om en ny svensk modell. Avtalet skall vara träffat i slutet av året. Det är ganska typiskt för hur vi skriver politik i Sverige på 2000 talet. Mötena i Saltsjöbaden inför träffandet av det gamla avtalet började 1932, det tog alltså sex år att förhandla fram och skriva avtalet. Det kom ur hårda konflikter på arbetsmarknaden och ett läge där parterna var jämställda. Det var genomtänkt politik och det var ett avtal som skulle fungera i 30 år. Vad blir det den här gången?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar