Idag träffade jag Hagir

Jag var påväg till tvättstugan med en IKEA-påse tvätt. Det är några meter bara. På en liten cykel kom hon vinglandes.

"Ursäkta. Ursäkta. Ursäkta kan du laga den?"
"Laga vadå?"
"Den är sönder." hon stiger av cykeln, hon har antagligen ramlat och styret har blivit skevt.
"Jaha." säger jag och vrider styret rätt igen.

"Vad heter du?"
"Mattias!"
"Mattias, jaha. Tack Mattias!"
"Vad heter du?"
"Hagir."
"Varsågod Hagir."
"Och min bror heter Achmed. Och min pappa heter Achmed. Känner du honom?"
"Nej, det tror jag inte, var bor han?"
"Känner du ingen som heter Achmed." Jag ler och får erkänna för mig själv att jag inte känner någon som heter Achmed.
"Nej, jag känner ingen Achmed."
"Häpp." Hon sitter upp och cyklar iväg för allt hon är värd. Efter henne i full fart kommer en lite pojke i samma ålder. Achmed förmodar jag.