söndag 10 februari 2008

Om dödsannonser och historien

Jag sitter och läser dödsannonserna och dricker frukostkaffet. Jag läser alltid dödsannonserna. Det kan verka lite märkligt, det är inte så att jag förväntar mig hitta någon jag känner. Även om det har hänt. Det handlar mer om en fascination för gamla människor och deras historia.

Världens äldsta, nu levande människa, föddes 1893. Tänk att det fortfarande finns människor som levde på 1800 talet. Jag såg på TV om en kvinna som blev 114 år och två veckor. Hon var dog i somras. Hennes föräldrar var slavar på amerikanska bommullsplantager.
Min gammelmormor, Ellen, blev 98 år gammal, hon dog 1996. Jag har fan känt någon som levde på 1800 talet, även om hon var så liten att hon inte kunde komma ihåg det.
Det är framför allt känslan av att vart och ett av alla dessa liv har innehållit så mycket historia. Som min gammelmormor, hon var medelålders när andra världskriget bröt ut. Hon var redan pensionär när de köpte sin första TV-apparat. Hon var född i en torparstuga med endast en klok gumma som hjälp. Hon är ett stycke svensk historia hela hon!
Och så är det med alla dessa gamla människor i dödsannonserna. Och dödsannonserna kopplar liksom ihop historien med nutiden. De människorna som levde då, dog nu!

Så har vi alla dessa unga människor. Varje dag kan man läsa om folk som dött som är ungefär lika gamla som mina föräldrar. De har visserligen mycket historia, precis som de gamla, men då är det en annan sorts känsla som infaller, en liten gnagande rädsla. Kan de här människorna dö, så kan väl mina föräldrar.
Ja, nu verkar det som, rent statistiskt utifrån dödsannonserna, att de flesta människor blir gamla, så det finns väl inte så mycket att oroa sig för.
Sen har vi kategorin jämnåriga. Folk i min ålder eller till och med yngre. Då känner jag bara hur trist det är. Det borde inte få hända helt enkelt. Men det gör det.

Och när jag läst dödsannonserna så går jag vidare till utrikessidorna. Där kan jag läsa hur många tusentals som dödats i Darfur. Tänk om man skulle ha en dödsannons för varje person som dödats i Darfur. Eller i Irak. Eller i Afghanistan. Eller i Palestina. Eller i…

Inga kommentarer: