Det är Alla Hjärtans Dag idag. Min bättre hälft, eller vad man skall kalla det, befinner sig lite för långt bort för att den här dagen skall göra någon skillnad.
Jag tror egentligen inte på den här dagen. Man kan väl göra nåt vettigt med sin partner utan att alla skall göra det på samma dag. Men hon tror på det. Så jag måste hitta på något att säga i alla fall. Jag står och stryker mina skjortor.
Jag skall inte använda ordet romantik, det är lite för sentimentalt för att passa in på min image. Fast och andra sidan är det ett ganska bra ord, vi behöver mer romantik i det här landet. Det låter lite kristdemokratiskt och gammalmodigt men då säger jag; titta var jag väste upp!
Jag växte upp under 90 talet ute på vischan och gick i en skola som i princip var som att gå in i 50 talet. Där fick jag lära mig att man inte slår tjejer, man skall vara en gentleman och respektera dem. Det var då, då sånt var självklarheter.
Jag tycker det är lite konstigt att andra i min generation inte tänker så. Brats på kokaintrippar verkar tycka att det är världens vanligaste grej att gruppvåldta en tjej uppe i etagevåningen. Då kommer jag ihåg, att just det ja, jag växte upp i en riktigt bonnig arbetarklassmiljö där man inte skall tro att man är nåt.
Jag har en polare som är nästan överdrivet romantisk, vi växte för övrigt upp tillsammans. Men hans romantiska äventyr har på senare tid reducerats till sms-flörtar. Röda rosor är gammalmodigt, dansbanorna har monterats ner för att ge plats åt affärer, kärleksbrev slutade man skriva i femman och det är ingen idé att springa i buskarna längre för då får man bara klamydia. Vår generations stora flörtapparat är mobiltelefonen. Jag menar, ett sms med Comviq/Tele2 kostar faktiskt 69 öre.
Grejen med en mobiltelefon är att man kan skriva vad man egentligen känner och skicka iväg det, utan att faktiskt säga det. Ett sms kan egentligen vara mycket ärligare än att säga saker öga mot öga. I alla fall i början av en romans.
Min polare, han som smsflörtade, han flörtar vidare på sin mobil. Och plötsligt är vi på samma nivå. Min tjej är inte här och vi har bara telefonen. Och alla hjärtans dag bli som vilken annan dag där min bättre hälft sitter vid en dålig telefonförbindelse 800 mil bort. Så jag stryker mina skjortor och tänker på bättre tider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar