Törst 1976

Jag städade min lägenhet och lyssnade på Ulf Lundell, en av de tidigare skivorna, Törst (1976). Jag går fram och tillbaka med dammsugaren. Torkar damm från hyllorna och slänger skräp.

En liten flicka står i kö för att bli visiterad av en soldat. Soldaterna står beredda med gevären, riktade mot fienderna, de är rädda för att något av barnen skall ha en bomb i väskan. Flickan är på väg till skolan.
På vägen hem tappar soldaterna besinningen och skjuter en salva över huvudet på barnen. De är vana vid det här laget, de bor i Palestina.

I Afghanistan vaknar en pojke på ett armésjukhus. Han har inga ben längre. Det kom soldater till hans land. Men inte för att ta bort minorna som ligger kvar från förra kriget. Pojken undrar om det inte hade varit bättre om han dött den där dagen.

En kvinna föder ett barn som överlever i nästan en minut. Barnets armar och ben är missformade och det döda lilla flickebarnet saknar ögon. Det är ett arv från ett krig som slutade för över 30 år sen. Men det är alla gifterna som fortfarande rinner i vattnet och ligger i jorden. 30 år senare dödar deras vapen fortfarande barnen.

Jag lyssnar på Ulf Lundell och ler lite när han tar ifrån tårna i en kärlekssång, ”USA”: ”USA, du tog den jag älskade och jag varnar dig!”, jag funderar på CIA har hört det här ännu, jag undrar om Ulf Lundell är terrormisstänkt ännu.