fredag 11 januari 2008

Kaffe med dopp

Jag sitter hemma i köket och suger på en kopp kaffe och en hemmabakad kanelbulle. Utanför fönstret är det global uppvärmningsjanuari. Det är grått och några plusgrader. På P4 spelar de dansband. Och jag funderar på meningen med livet.

Det är stora tankar som sjuder i mitt lilla kök. Flamingokvintetten, Lasse Stefans och alla de där andra sjunger om kärleken. Och visst är det viktigt. Men vad är liv egentligen? Nyligen plöjde jag en riktig tegelsten, Bill Brysons ”En kortfattad historik över nästan allting”, en bok om naturvetenskapens historia. Ni vet, kemi, fysik och biologi, de där ämnena jag ägnade åt att rita gubbar och störa läraren på högstadiet.
Den var väldigt intressant. Inte minst för alla de målande beskrivningarna av hur stor och omöjlig värden egentligen är.

Tänk att för flera miljarder år sedan (4,7 närmare bestämt) uppträdde livet på jorden. Sedan dess, genom jordbävningar, vulkanutbrott, meteornedslag, istider, översvämningar, svält, sjukdomar och krig har livet gått vidare. Tänk efter, på 4,7 miljoner år har dina förfäder och mina förfäder, (bakterier, råttor och apor och vad vi nu har varit innan) inte en enda gång kilat runt kröken innan de hunnit föra vidare sitt eviga värv, att föra vidare sina gener. 4,7 miljarder år senare och så sitter jag här och bloggar.

Och vad är det egentligen som gör att vi lever? Våra kroppar består av celler och cellerna består av atomer. Om man skulle plocka isär våra kroppar i sina minst beståndsdelar är inte en enda av dem mer levande än en sten. Men av någon anledning kan vi gå omkring, tänka och vi dör. Efter att vi slutat fungera ramlar vi omkull och vi bryts ner. På sätt och vis är vi mer levande än någonsin just då. Vår kropp invaderas av miljarder och åter miljarder nya bakterier som smaskar i sig resterna av kanske 70, 80 år av människa. Och livet går vidare.

Människor kan skapa liv, men inte i laboratorium. Eller ja, om det nu inte råkar vara att två laboratorieassistenter busar bland provrören…
Verken sädescellen eller äggcellen lever egentligen. Men när de möts bildas magi. Ett barn bildas, livet fortsätter.

Så vad är meningen med livet? Är det kaffe med dopp? Är det makt och rikedom? Är det karriär eller gudsfruktan? Vad som än händer så fortsätter livet…

Inga kommentarer: