Simma lugnt

Jag var hemma hos mina föräldrar och hämtade mitt akvarium. Jag vet inte varför jag kände för att ge mig in på det där med akvariefiskar igen. Kanske för att det känns ensamt alla de där dagarna som bara går hemma i lägenheten då man inte har nåt annat att göra än att gå och vänta på att nästa tillfälle skall glida en ur händerna.

Jag hade alltid akvariefiskar när jag var liten. De var som mina egna små barn, mina egna små försummade barn. Det var inte alltid jag orkade göra rent det där akvariet. Men nu var det bara en kvar sedan syrran fick hand om dem. Det är väl ganska typiskt henne egentligen. Hon skaffar sig massor med djur, katter, hästar, kaniner och andra små stackare. De är roliga en vecka, sedan slutar hon att mata dem. Så jag fick köpa några kompisar till den. Några guppies, några rosenbarb och två algätare blev det. Det hade jag egentligen inte råd med, men jag tänkte vad fan.

Så i med massa vatten, en sten, en liten växt och så firrarna. Då började jag känna mig maktfullkomlig igen. Om du någon gång känner dig maktlös och sparkad på, skaffa akvariefiskar. För de där pluttiga små fiskarna lever bara av en enda anledning, att behaga dig. Du är den som råder över liv och död i din personligen skapade lilla biosfär. Du är den som matar dem, gör rent i deras miljö och du är den som lägger till nya arter. Du är deras gud.
Du är till och med liemannen, fast i fiskarnas religion är du väl snarare håvmannen. Eftersom det vanligen är den du använder för att fiska upp fallna små undersåtar.

Ja, det låter ju som en ganska sjuk tanke eller hur. Fast är det inte så att några av våra största världsreligioner resonerar på exakt samma sätt. Att det var en gång en gud som skapade allt. Och han skapade en människa som skulle se ut som honom. Och vi lever förutan synd för att behaga honom. När vi dör tas vi av gud till en annan plats. Är inte det en sjuk tanke så säg?