onsdag 23 januari 2008

SÄLJ, SÄLJ, SÄLJ!!!

Börsen går ner men vi riskerar inte någon börskrasch, varför? Svaret är småspararna. Det är nämligen så att ”spel” på börsen bygger på att någon måste förlora. Men investerarna vill, precis som alla andra som satsar mycket pengar, ha lite trygghet. Det är visserligen bara en spekulation men är det månne därför pensionsspararna tvingats in på börsen och alla skall ha en egen liten kapitalhög i värdepapper?

Ett är i alla fall säkert, börsanalytikerna som sitter i morgonsoffan i TV ljuger de svenska småspararna rakt i ansiktet. De visste redan för fem månader sedan, när börsen ryckte till för första gången, att detta var början till slutet. Då sa de: ”Sitt lugnt i båten…” Vad som hände då var att småspararna förlorade allt de hade tjänat de senaste två åren. Nu kommer det betydligt mer kraftiga efterskalvet. Då säger de återigen: ”Sitt lugnt i båten, du får tillbaka pengarna inom ett par år…”
I själva verket har investerarna redan hämtat hem sina vinster, det enda de är rädda för nu är en våldsam inflation så att deras pengar förlorar sitt fysiska värde.

Vad har de gjort? De har använt småspararna som en buffert. Till skillnad från den stora börskraschen 1929 finns det mellan 25-30% kapital på aktiemarknaden som rör sig betydligt långsammare. Pensionsfonderna och småspararna. Det innebär att vi fortfarande kan få en lågkonjunktur, vilket är livsviktigt för det kapitalistiska maskineriet, men de som får ta smällen är småspararna.

Börsanalytikerna på Swedbank och alla de andra bankerna är fullkomligt medvetna om detta, annars skulle de göra ett dåligt jobb. Men de har större intressen att skydda, de stora investerarna som äger över hälften av aktiemarknaden. Hade de sagt sanningen till småspararna: ”Ni skulle ha sålt för länge sen och hämtat hem vinsterna!” hade kraschen varit ett faktum.
En erfaren aktiespekulant säljer aktier som visar minsta tecken på nedgång och sparar alla aktier som stiger. En småsparare gör tvärtom. När en aktie sjunker, behåller småspararen den i hopp om att det skall vända en dag och de skall få tillbaka sina pengar.
Eftersom man kan räkna med att småspararna förtvivlat hänger kvar vid skitaktier som Telia och liknande kan investerarna fortsätta att tjäna pengar även i lågkonjunkturer.

Vi kommer otvetydigt att få gå in i en lågkonjunktur. Frågan är nu helt enkelt, hur skall vi mildra effekterna på bästa sätt och hur skall vi återhämta oss?
En sorglig effekt av lågkonjunkturen är att den förväntade minskningen i arbetslösheten kommer först att stanna av och sedan vända och öka. De första ut är bemanningspersonal, visstidsanställda och invandrare.

Vad hade vi kunnat göra? Tja, tillexempel behålla alla de statliga företagen som den borgerliga regeringen har bestämt sig för att sälja ut. Varför vill regeringen sälja ut två guldkalvar, apoteket och Vin & Sprit i början av en lågkonjunktur? Vem som helst fattar väl att värdet sjunker. Men analytikerna och marknadsekonomerna är märkligt tysta. De vet att det finns pengar att tjäna.
Vi hade haft nytta av all den allmännytta som rök all världens väg när regeringen kom dit. Om inte regeringen sänkt A-kassan vid toppen av en högkonjunktur kunde vi gjort det för att stoppa upp lågkonjunkturen istället för att maximera vinsterna för företagen. Vad regeringen har gjort är att sakta men säkert är att ge bort alla sina instrument för att justera ekonomin. Så om en verklig kris kommer kan regeringen inte längre stoppa den.

Det värsta är, och detta är bara ytterligare en spekulation men inte ogrundad, att de inte vill ha de instrumenten. Dels sitter många av ministrarna där i tron att marknaden sköter sig bäst själv. Men dels finns det större utrymmen att tjäna pengar för de verkligt rika. På bekostnad av småspararna och de fattiga.
Vid årsskiftet 2007/2008 kunde vi konstatera att den rikaste 1% av svenska befolkningen ägde över 30% av kapitalet. Utöver det har skillnaderna mellan den rikaste en procenten och resten av svenska folket inte varit så stora sedan 1800 talet. Jämför det med 2000 då klyftorna var 1/60, alltså ungefär som det var på 1930 talet. Hur har vi kunnat backa motsvarande 30 år på mindre än åtta år?

Inga kommentarer: