Klockan klämtar och Jehovas står vid min dörr

Jag sitter på min kammare försjunken i mina studier av någon historisk kuriositet. Jag tror det var en uppsats om byråkratidebatten i liberala tidningar vid mitten av 1800 talet. En klingande ton genljuder lägenheten. Det var dörrklockan.

Jag öppnar dörren i min sunkiga t-shirt och ännu mer sunkiga mjukisbyxor. Håret står troligen åt alla håll. Utanför dörren står två små tanter med ett flin som mest påminner om någon som är rejält borttrippad på marijuana.
”Hej, vi skulle vilja komma in och prata lite om gud…” säger den ena kvinnan och lutar sig mot min halvöppna dörr. Jag skyndar mig att stänga den lite ytterligare så att bara mitt huvud sticker fram genom springan.
”Öh… Jag har inte tid, jag pluggar.” säger jag med ett tonfall som indikerade att diskussionen redan var slut.
”Är du inte nyfiken på gud?” försöker hon. Jag tittar misstänksamt på de där heliga flinen. Jag funderar kort på om de verkligen har funnit frid och harmoni med världsalltet och den heliga anden. Eller om deras hjärnor när som helst kommer att rinna ut ur deras öron som någon sönderknarkad gröt.
”Nej, inte direkt…” svarar jag henne med en suck. Jävla folk tänker jag för mig själv. Gå runt och försöka frälsa folk så här på förmiddan. De vet ju att de bara är arbetslösa och alkoholister hemma så här dags.
”Tror du på gud?” frågar hon innan jag hinner stänga dörren helt. Jag skakar på huvudet.
”Jag pluggar…” svarar jag. Som om det var synonymt med att vara en upplyst människa som inte tror på myter och hokus pokus med någon gök som gick på vatten och trollade fram vin till sina suparpolare. Jag menade nämligen nej.
”Det finns många idag som tvivlar på Hans existens. Har du läst bibeln?” jag skakar på huvudet. ”Det finns många myter om vad som står i bibeln, vi har en liten bok här som du kan få som förklarar lite om vad bibeln är.” Förbannade missionärer tänker jag och viftar med näven mot boken.
”Javisst, ge mig boken, men nu har jag inte tid mer. Hej!” Jag tar boken och stänger dörren. I min hand har jag en liten röd bok: Bibeln – Guds ord eller människors?

Jag har inte läst den och kommer nog inte att göra det heller. Jag tror inte på gud, inte på någon kristen gud i alla fall. Om det finns en gud som skapade allt för flera miljarder år sedan, så tror jag inte att en religion som är skapad av människor kan komma ens i närheten av att förstå vidden av hur stort det egentligen är. Så jag skiter i vad de säger om Jesus och Mohammed hit och dit. Låt folk få tro vad de vill.

Skillnaden är att jag aldrig skulle få för mig att gå ut och missionera min ogudaktighet. Men här är folk som går hem till dig för att de verkligen tror att om de ägnar hela sitt liv åt att tillbe och frukta en mystisk ande någonstans ute i världsrymden, så blir allt bra i nästa liv. Istället för att göra ett ryck och förbättra världen i lever i nu. Jag antar att det är en tröst när man ligger där och räknar sina sista andetag. Visst, jag gjorde inte så mycket med mitt liv, men det blir bättre i nästa. Det blir alltid bättre nästa gång.